Med en fot i vuxenvärlden

Nej, inte är det lätt att var vilsen tonåring eller ung vuxen av idag. Sonens depression går i vågor, vissa dagar är han mer eller mindre handlingsförlamad av allt han oroar sig för och andra dagar är han mer av ”skiter väl jag i” – mentalitet.

Dagarna då han bara ältar allt svårt och lösningar på problemen känns oöverkomligt långt bort blir oftast svarta dagar som slutar i än mer oro, både för honom och hans omgivning. Det tråkiga är att han längs vägen tappar förtroende för samhället och det skapar än mer otrygghet…hur kan sjukvården insistera på att erbjuda piller när han bara vill prata?

Trots detta är som sagt inte allt bara becksvart; vissa dagar är han sitt gamla vanliga fnittriga och uppspelta jag, då hans skratt porlar som en vårbäck och får alla i hans omgivning att dra på smilbanden. Han är fullständigt oemotståndlig och vansinnigt charmerande när han sätter den sidan till. Skulle gladeligen offra en fot för att få se honom så resten av livet, men så långt får vi väl hoppas att det inte ska behövs gå.

Sedan några månader tillbaka dejtar han en supergullig tjej och jag märker att hon gör mycket för hans humör och självkänsla – visst spär det säkert på ångesten att ha risig ekonomi när han vill på gentlemannavis bjuda henne hela världen men de verkar börja hitta sin egen balansgång så jag hoppas det fortsätter i positiv anda. På något vis ordnar vi det här, jag vägrar acceptera annat.

Tack för allt stöd och uppmuntrande ord, det värmer mycket, hoppas ni alla får en härlig helg! 🙂

Sjukvården i Uk verkar enligt denna sketch inte fungera så bra den heller…

Annonser

Om bubbelsblogg

En blogg av och med en bubblig kvinna mitt i livet.
Det här inlägget postades i Familjefröjd, Livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Med en fot i vuxenvärlden

  1. annagranstrom skriver:

    Jag lider med er. Ser min bebis glädjas åt ingenting och önskar att an kunde förbli så. Oförstörd, orädd, glad. Jag mådde själv väldigt dåligt som barn, ungdom och ung vuxen… Hemskt att han inte får prata och bara erbjuds piller. Så typiskt 2010-tal! Ursh! Skickar en kram och hoppas han ska få må bra.

    • bubbelsblogg skriver:

      Tack för omtanken, det är verkligen sjukt så det blivit. Inte undra på att så många har ätastörningar, självvåldsbeteende etc ingen verkar ju lyssna. Ja, det stämmer som de säger; små barn och små problem osv. Man slutar aldrig oroa sig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s