Livscoach sökes (kanske)

Har sen en tid tillbaka inte känt mig hemma i mina tankar. Känner inte igen mig själv när jag är är sur, negativ, gnällig och allmänt vilsen. Försöker strukturera mig som jag brukar med att mentalt spalta ner vad jag tycker är fel och sen å andra sidan komma underfund med hur jag vill ha det istället och vad kan/måste jag göra åt problemet för att komma till det läge där jag vill vara. Men nu går det inte för när jag funderar över saken kan jag inte komma på HUR jag vill ha det heller och man kan ju inte förrändra livet om man bara vet hur man inte vill ha det, viljan att göra nåt annat måste ju finnas.

Är det när man känner såhär man behöver en livscoach? Har aldrig förstått behovet eller ens vad man ska med en sån till…men det kanske är det som är poängen – bara ha nån som säger åt en vad man ska göra? När jag tänkt tanken slås jag genast av vad löjligt det låter egentligen. Jag har 2 underbara ungar som börjar stå på egna ben med egna boenden och arbeten, en make jag avgudar, utbildning och ett välavlönat arbete, ett hem och en liten kolonistuga för sommarnöjen jag trivs enormt med så what´s the fuzz? VARFÖR kan jag inte bara vara nöjd och njuta av allt istället för att gnälla och pipa när allt egentligen är bra? Kan känslan av att man sitter fast i ett evigt snurrande ekorrhjul vara ett tecken på medelålderskris?

Oavsett vad så är jag ivarjefall gruvligt less på min mentala status – surerier har jag fått nog av! Jag kanske mest behöver semester från mig själv…

Annonser

Om bubbelsblogg

En blogg av och med en bubblig kvinna mitt i livet.
Det här inlägget postades i Jobb, Reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Livscoach sökes (kanske)

  1. Åsa skriver:

    hej vännen,
    vet du, det kan vara så mycket. Det kan vara vad som helst. Oavsett är det ngt som inte är okej, eftersom det känns så. Livscoach alt KBT tror jag kan vara grejen. Nu vet jag inte vad det är du inte vill ha det som det är längre. Men om du söker förändring i jobbet men kanske inte törs, då är en coach grejen. Om det är andra tankar som blir destruktiva tror jag på terapi 🙂 Jag hade en sån dipp för några år sen, jag hade typ ångest och var konstant ledsen. Det hjälpte enormt att gå i terapi å förstå vad jag behövde göra. Tror du har svaret inom dig, men kanske blundar för det för det är för stort och jobbigt.
    Prova att ändra en liten bit av det du vill ändra, så kommer resten av sig självt när man väl kört igång..
    Man kan ha precis allt och ända vara lessen, fullt normalt. Kan vara att allt ser likadant ut. Du kanske behöver en förändring-ta tag i ngt som du länge velat göra tex 🙂 om det så är att sticka en vante, just do it, även om det känns motigt. Om det är att börja träna, fundera ut vad du skulle tycka var en kul träningsform. Det behöver inte vara gymet, det kan vara dans eller vad som steppning kanske 🙂 E du med..just idag känner jag som du, vart låg i flera dagar. Så vi skiter i rutinerna idag och går ut och äter och på bio 🙂 det känns redan gladare i hjärtat
    Kramar Åsa

    • bubbelsblogg skriver:

      Tack Åsa för dina fina, kloka och genomtänkta kommentarer! När jag läste ditt svar insåg jag direkt att du har rätt – det känns för stort och läskigt att både erkänna för mig själv och börja rota i. Men jag får försöka ”spalta” ner det för att kunna ta en sak i taget:) stor varm kram till dig vännen

  2. stoffisen skriver:

    Åh bäste DU! Jag förstår hur du menar, och jag hade kunnat säga att på repeat men Åsa har redan sagt allt som jag kan säga..

    kram
    Stoffe

  3. RackarTuss skriver:

    Semester beviljad 😉

  4. Lilla Norpan skriver:

    Tycker det låter lite som Rackartuss är inne på. Utan att försöka låta för beteendevetaraktig 😉 så tror du skulle behöva ha lite semesterledigt och bara få lite lugn, vila upp dig och då kommer du säkert till ro med dina tankar också eftersom du verkar rätt nöjd med ditt liv ändå. Ibland kan ju stress också påverka att man kommer lite ur balans, känner sig grinig och lite ur humör utan att det för den skull måste vara något stort som är fel eller så. Går man iväg till någon handlar det mycket om att den andre personen ska sätta tankar i huvudet hos dig, inte att lösa själva problemet eller tala om vad du ska göra. Men har det inte pågått särskilt länge de där tankarna som du inte kommer till ro med, så skulle jag börja med att försöka ta lite tid för mig själv. Går det inte att ta semester så ha lite myspys en helg och bara ta det lugnt och vila upp dig. Känner du ändå längre fram att det inte räcker, då kan det ju vara idé att ha någon annan att bolla dina tankar med, eller kanske en bra vän?… Stor kram!

    • bubbelsblogg skriver:

      Tack Norpan för dina förnuftiga, värmande kommentarer. Jag tror att du har så rätt – det är nog egentid som behövs i första hand för att komma till insikt om var ”skon klämmer”. Kram kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s