Bebislängt

Igår installerade vi tonårssonen i hans första lägenhet. Önskar jag haft en kamera så jag kunnat filma hans sprittande glädje när han kvitterade till sig nycklarna och triumferande hoppade runt som en glädjerusig stolle i vardagsrummet.

Jag som tidigare gnällt över hans oförmåga att se vad som behöver göras och tonårsslöa inställning vad gäller att hjälpa till i hushållet, blev glatt överraskad när han hela dagen for omkring som en Duracell kanin i sin iver att packa det sista, fylla flyttbilen och väl på plats börja kånka kartonger, installera sig, möblera och packa upp.

Kom hem helt utsjasad framåt kvällskvisten och tyckte trots att maken var hemma hela huset kändes tomt – hur ska jag som levt i intensiv närvaro av mina barn de senaste 22 åren kunna vänja mig vid att från och med nu startar en ny era med bara mig och maken? Saknar redan min ”bebis” och får nästan sätta mig på händerna för att inte ta upp telefonen och ringa och fråga hur natten har gått, om han fick ordning på sängen, åt någon middag och så vidare. Dags för mamma att lära sig lita på sonens förmåga tror jag…min hjärna går på repeat; ”Det kommer gå bra, det kommer gå bra, det kommer gå bra” 🙂

Annonser

Om bubbelsblogg

En blogg av och med en bubblig kvinna mitt i livet.
Det här inlägget postades i Familjefröjd, Livet, Reflektioner, Skoj och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Bebislängt

  1. Åsa skriver:

    Åååh gumman 🙂 Det kommer gå bra 🙂
    Va kul å härligt och jag minns den känslan så mycke 🙂
    Kramar!!!

  2. Lilla Norpan skriver:

    Ja, kan tänka mig att det blir tomt från början! Men det blir bra så småningom 🙂 O vad härligt för honom med sin första lägenhet! Du får väl se till att han kommer hem ofta och hälsar på 😉 Kram kram

  3. Marlene skriver:

    Guuud så skönt! Och spännande 🙂 Jag bara längtar tills min äldste ska flytta, vilket jag hoppas blir inom en snart framtid!

    • bubbelsblogg skriver:

      Ha ha, ja kan förstå känslan men min äldsta kille flyttade för drygt 4 år sen så det blir himla tomt nu när yngsta också fått eget så det är både glädjande och lite vemodigt!;) Hoppas det ordnar sig för ditt barn, kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s