En spark i häcken kanske?

Har med motiveringen det-är-faktiskt-lite-synd-om-mig-fortfarande efter mammas bortgång tillåtit mig att strunta i att träna för att istället frossa i allsköns godsaker, hetsröka och ligga på soffan alltför mycket och alltför länge. Resultatet av detta komastadie av misskötsel är förödande kan jag meddela. Inga kläder passar, jag har fått dubbelhaka, morgonhosta och känner mig i sanningens namn rätt sunkig – passande nog till sommarsäsongen, NOT!

Jag vet vad som borde göras och jag vet att jag antagligen inte ska åtgärda allt samtidigt, men problemet är att jag hittar inte motivationen att ta mig i kragen, lyfta mig i nackskinnet och kicka igång mitt nyttigare liv med mer rörelse, mindre smask och cigaretter. Behöver en mental spark i häcken men hur finner jag den? Kom inte dragandes med skräckpropaganda för det rör mig inte i ryggen, har en väl utvecklad känsla för att ”stänga av öronen” när jag behagar. Någon som har nåt tips?

Annonser

Om bubbelsblogg

En blogg av och med en bubblig kvinna mitt i livet.
Det här inlägget postades i Livet, Reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En spark i häcken kanske?

  1. Lilla Norpan skriver:

    Inte konstigt att du inte känner motivation efter din mammas bortgång. Ens föräldrar och syskon är ju det viktigaste som finns utöver om man har en ny egen familj. Och det kanske måste få ta en tid. När det gäller träning, gör enklare saker som att ta en promenad, endera flera korta i veckan eller varva. Gå i en lugn skön miljö och lyssna på musik eller bara gå och lyssna på fåglarna. Det är rogivande för själen. Kram!

  2. Åsa skriver:

    Åh gullunge 🙂
    Nä du, ska aldrig få skräckpropaganda av mej ❤
    Jag brukar få en kickstart ibland när det bara e nog, när jag har nått botten, det är ngt du känner bara en dag 🙂 tror jag.
    Sen tror jag på att hitta en träningsform som man tycker e kul. Tex dans, det e svinbra, så då går jag danspass. Eller rida älskar jag, ja då får jag ta upp ridningen. Oftast känner jag att det ger sån energi att börja träna, men man glömmer det fort så länge man inte tränar..Jag är periodare, urduktig i 14 dar, sen är det över 😉
    Du, det kommer när du e redo för det…börja leta dej fram i djungeln på vad just DU skulle tycka var roligt 🙂
    Kramar Åsa

    • bubbelsblogg skriver:

      Ha ha, nej pekpinnar tror jag inte är din grej. Det ordnar sig nog med träningen, ska börja med prommisar som Norpan sa – ladda luren full med bra musik så blir det rena rama terapin till på köpet!;) kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s